Jag började som många andra med att sätta mast och segel på farsans roddbåt.
Nästa båt blev en Slända som följdes av en E-kanot innan jag köpte min första Skärgårdskryssare 17 år gammal. Säljaren påstod att det var en 30 kvm skärgårdskryssare döpt till Kryss byggd1912. Med en hög och tung marconimast. Det behövde inte blåsa mycket på kryssen innan vattnet forsade in över sittbrunnssargen. Ett par gånger var jag rädd att hon inte skulle resa sig igen. Genom jobbet hamnade jag i Skåne och insåg att det inte är en lämplig båt för de öppna vattnen. I stället blev det en koster Colin Archer typ några år innan jag träffade min fru och bildade familj. Vi köpte en avstyckad gård på sydkusten och kostern blev handpenningen. Hyrde segelbåt en vecka varje år. Fick två döttrar med hästintresse som även smittade mig och det slutade med fullblodsuppfödning, galoppörer. Vi fick framgång med första uppfödningen som sprang in en hel del pengar. I slutet på 80 talet skaffade jag en Neptun sport som jag hade i Abbekås. Så småningom flyttade döttrarna hemifrån och jag avvecklade hästuppfödningen och började längta hem till Stockholm och skaffa segelbåt. Upplevelserna från min första 30:a satt kvar i minnet och en skärgårdskryssare, en 30:a skulle anskaffas. Var i kontakt med Zarins om vad en ny Reimers trettia skulle kosta –totalpriset för högt för mig. Engagerade mig i SSKF och blev vald till sekreterare. Hittade så småningom ett kasserat Swede 41 skrov - kölmodifierad S30 - som jag kunde få överta. Det blev efter några års fritidsarbete Sk30 SWE 239 LYST som först debuterade som A22 SWE 374 i 7 år.
A22 SWE 349 Refuge var till salu kunde jag inte hålla tassarna borta.
Men med Refuge följde tydligen även ordförandeskapet i 22-klubben. När Sven Högelin ville sluta som ordförande i 22-klubben och valberedningen inte kunde hitta någon ny kandidat erbjöd jag mig att kandidera och årsmötet beslutade enligt valberedningens förslag. Jag har nog lätt att ge mig in i nya verksamheter utan några större tveksamheter och kanske inte helt genomtänkt. Men har man tagit fan i båten får man ro den iland.
Vad har jag då för tankar med 22-klubben. Klubben har 88 betalande medlemmar men det borde finnas närmare 200 22:or runt om i landet. Hur få kontakt och engagemang med ägarna till dessa 22:or? I SSKF´s matrikel finns en hel drös med konkurrenskraftiga 22:or som inte setts till på kappseglingsbanorna på många år. Jag avser inventera var de finns och kolla intresset hos ägaren och om de funderar på att sälja – kontakta 22-klubben innan de lägger den på blocket.
Allan Förberg har gjort ett bra jobb med att få A22:an att framstå som en racingbåt med ett toppskikt av högt kvalificerade seglare. Jag kommer givetvis jobba vidare på den linjen
Att jag lockats till att segla skärgårdskryssare är att det är en av de få kappseglande konstruktionsklasser som finns kvar där det kappseglas på hög nivå.. För mig som meckar mycket med båtarna och gärna testar idéer är A22 klassen faktiskt den ända klassen om man dessutom vill kappsegla.
Jag återkommer med fler konkreta förslag till åtgärder och fortsätter letande av arrangör till pokalen 2014.
Lars Nordlund
